Allt fler människor diagnostiseras idag med matsmältningsstörningar, de flesta av dem kräver sjukhusvistelse och noggrann övervakning. Magsår är en gemensam benämning vid sjukdomar i matsmältningsorganen, där inflammation och obalans i mag-tarmkanalen. Magsår innebär en störning i vävnaden som omger magen, medan sår i tolvfingertarmen innebär ett brott i vävnaden. Sår kan också förekomma på matstrupen eller andra organ i mag-tarmkanalen.

Magsår uppstår på grund av överdriven avsöndring av saltsyra och pepsin, som så småningom kan skada den skyddande vävnad som finns i magen. Sår i mage eller tarm förvärras också av felaktig användning av vissa anti-inflammatoriska läkemedel, till exempel aspirin eller ibuprofen. Förr i tiden trodde man att stress och dålig livsföring också var en orsak till magsår. Den här teorin är numera av ifrågasatt av de senaste medicinska forskningsresultat. Å andra sidan, visar faktisk fysisk stress på att det kan underlätta utvecklingen av magsår, för patienter som är utsatta på olika sätt.

Statistik visar att personer över 55 är mer utsatta för att utveckla av magsår. Även rökande personer påverkas mer av magsår än icke-rökande.. Rökning bromsar också den naturliga läkningsprocessen och kan minska effekten av medicinering. Även missbruk av alkohol och koffein kan allvarligt förvärra magsår. Det är viktigt att hålla sig undan från sådana drycker och istället fokusera på en hälsosam kost som kan öka effektiviteten i den medicinska behandling som ordinerats. Kosten bör innehålla hälsosamma livsmedel som inte är sannolikt att öka surhetsgraden. Läkare rekommenderar oftast patienten att äta flera måltider per dag, det är också viktigt att man äter regelbundet.

Vanliga symptom på magsår är buksmärtor och surhet, tom mage förvärrar symptomen och bra mild mat minskar dem. Matsmältningsbesvär, illamående, kräkningar och förekomst av blod i kräkningarna, blod i avföring, svart avföring, trötthet, dålig aptit och viktnedgång är också vanliga symptom.

Oupptäckta eller blödande perforerade magsår, kan vara mycket farliga. En endoskopisk behandling kan ibland ersätta en operation, men om ingen förbättring uppstår, så är ett kirurgiskt ingrepp ett vanlig alternativ.